Okej, NU börjar det bli dags att lämna dendär, "blivuxenpaniken" på hyllan för ett tag. Jag blir bokstavligt talat galen på det. Vi lär ju helt enkelt hamna där en vacker dag, thats it. Acceptera! Så jag måste försöka att leva lite mer i det som är nu, och allt det roliga som kommer med att bli stor. Så nu har jag skällt lite på mig själv och det känns mycket bättre? Aja, det kommer nog bli hur bra som helst! Har ju tusen saker att se fram emot i alla fall och jag kan bara buga och bocka! Eller niga? Någonstans känns det ändå ganska bra! :)

Cause you know we'll make it through

Puss på ögat, <3