Pratar med K idag när de skulle lägga sig;
"I love you Corn-Dog. Thank you for being our Au Pair. I wish you could stay forever"

alltså, gulligaste värdkidsen har jag. no doubt!

<3

Puss på ögat, <3

ursäktar mig så mycket för dålig uppdatering.
men har väl varit lite upptagen (och trött, så jag somnat på stört varje kväll) sen jag kom tillbaka. Men nu så. Har hur som helst träffat mina kompisar hela veckan och på helgen. Sleepover hos Emma med Ellen och Amanda, spelat fotbollsmatch i lördags, sett bio, the lucky one, och titanic i 3D. Tjöt ögonen ur mig på båda...
Har haft änglasöta barn att ta hand om. De har kramats ovanligt mycket. Vilka gulletussar!

Hur som helst. Är väldigt nöjd med att ha förlängt i  6 månader. Detta är once in a lifetime. Lika bra att njuta fullt ut. (förutom en kille som va på mitt förra aupair möte, tredje gången som au pair, jisses!)

Imorgon blir det tennis med Felicia! BOOOJAH!

Puss på ögat, <3

...and two weeks went by and said zoom.
Hemma i DC igen efter ett besök hemma i Sverige på två veckor. Underbart är kort som man kan säga. Idag är det alltså ett år sedan jag satte mig på planet mot mitt äventyr här i staterna och därav anledningen till ett Sverige besök, jag förlänger ju 6 månader.
Att komma hem var en oväntat konstig känsla. Roligt, underbart, men rätt så konstigt med. Allt var precis som vanligt men ändå så annorlunda. Vilket jag inte trodde ändå. Kompisarna vet ja precis vart jag har dom, något man inte kunde låta bli att vara orolig för innan jag åkte iväg om Au Pair. Men man lär sig vilka som är äkta så att säga. Linköping kändes som hemma, men har nog krymt på ett år, hee.

Första veckan spenderades mestadels med mina bästa vänner, och fick kramas precis hur mycket jag ville. Det blev Stockholm en dag för att fixa visum och träffa Kajsa. För er som inte vet är Kajsa en av mina närmsta USA vänner som flyttat tillbaka till Sverige.
Det blev kolla in folks nya lägenheter, vinkvällar, matlagning av bästa sort, och kramkalas med mina Linköpingspinglor. Avslutade med förfest och utgång med de bästa av de bästa.
Jag åkte till sommarstugan för att träffa farmor och farfar och fira påsk. Supermysigt som vanligt med massor av mat.

Andra veckan åkte jag med familjen, mormor och morfar, morbror och kusiner till Tandådalen. Mindre intensiv  vecka tro det eller ej, men superhärligt att bara vara med familjen. Åka snowboard, afterski, umgås, äta och sova,- what's not to like lixom?
Hade några riktigt fina dagar med sol och vindstilla så lite fär i aniktet blev det med.

STORT TACK TILL ALLA INBLANDADE SOM GJORDE DESSA VECKOR SÅ OTROLIGT BRA.
Försökte hålla mig lite kortfatad så ni kan se bilder sen istället. Nu till hemresan, tillbaka resan, vad ni nu vill kalla det.

Blev kramkalas hemma i hallen, lite tårar men inte lika farligt som sist. Min familj har ju varit här och vet att jag har det bra.

Mot Linköpings flygplats med pappa, och lite fler tårar. Men sen var jag okej. HAr aldrig känt mig så avslappnad under en flyning, landade i Copenhagen och väntade lite där på flyget mot DC. Väl på Dulles Airport visste jag att efter Customs (där de kollar pass och visum för att komma in i landet) skulle jag träffa min värdmamma och mina efterlängtade värdbarn. 
NEHEJ DÅ, tänkte vakten. Efter ca. 45 minuters kö (och jag var kolugn, jag hade ju alla papper) var det min tur att kommafram till vakten. Hon bad att få se mitt DS2019 papper och CRAP. Hon skakade på huvudet och förklarade att amerikanska ambassadeni stockholm missar att stämpla pappret på nått vänster och hon kunde absolut inte släppa in mig. PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK. Jag börjar fråga, och oroa mig och till svar fick man: EHM, so what do you want me to do? Sjukt förbannad fick jag stövla ivägtill Secondary Customs, section B. Och där passade jag inte in om man säger så. Började gråta om vart annat med och sitta och vara förbannad tills en Dansk dam kom och hängde med mig. Skönt tänkte jag, I'm not alone.
Mobilen fungerade inte där så pratade med en SAS person som var supertrevlig så hon ropade ut ett meddelande till min värdfamilj.  Hängde där i 2,5 timmar och tänkte hela tiden att: nu skickar de tillbaka mig till Sverige för att få en ynka påskrift på detdär pappret.
CoRRRRRnelia ERRRRRRRiksson. YES, min tur. Han skakade på huvudet, jag erbjöd att visa fler av mina viktiga papper. Nope, it's okey, sa han. Skakade på huvudet igen, och stämade mina papper. I'm freeeeeee! Tog mina väskor snabbt som attan och sprang ut genom dörrarna med ett WIHOOO, till min värdfmailj som väntade med blommor.

It's when Cornelia travels som min värdmamma sa. OMG. Det var en pers, men jag klarade mig. Så stolt. Nu ska jag vara i USA som Au Pair exakt 6 månader innan resemånaden börjar, BOOOYAAAH!

PICTURES


Tidsfördriv på flyget.

Classic

Mat!


Premiärar på systemet!

Pose a'la E&K på mysreunion!


Tummen svullnade upp och fick fryst Bacon till hjälp

Bästa sättet att få 20 åringars uppmärksamhet.

TRIO!<3

BÄSTA! <3

booojah!

Snögubbepåskkärring

PÅSKMAT


PUMA!!!<3

Åka scooter!

Kusiner och syster, sötnosar!

ILY<3

Mamsi!

Papsi!



<3

Blommor och mimmipigg öron, hemma i DC


Puss på ögat, <3