Vissa saker sitter djupt. Riktigt långt där inne kan man hitta saker som lockas fram läskigt lätt med lite passande musik. Så här sitter jag och har världshistoriens största nostalgiångest. Ganska vackert och fruktansvärt på samma gång faktiskt.
På något sätt har jag en känsla av att det har med nån slags åldringsperiod att göra. Kan man ha en sådan när man bara är arton och ett halvt? JA, när man tar studenten och måste jobba som alla andra vuxna i sommar får man det. Punkt slut.
Nu ska jag lyssna på bara några nostalgilåtar till, sedan ska jag försöka bli mig själv igen :)

Dock ingen av nostalgilåtarna,
men fint är det.
Natasha Bedingfield

I bruise easily
So be gentle when you handle me
Theres a mark you leave
Like a love heart carved on a tree
I bruise easily
Can't scratch the surface
Without moving me

Puss på ögat, <3