Säsongens sista seriematch avbröts mitt i för att mitt lillfinger inte ville sitta som det skulle längre.
Blev lite kamp om bollen och då studsade mitt lillfinger ur led.
Helt fascinerad måste jag säga att jag är över hur fruktansvärt ont ett litet finger kan göra. Tänk att slita knät ur led, det finns ju inte hur ont det måste göra.
Så hur som helst kan ju iaf inte jag fortsätta spela med ett finger ur led, eftersom jag är målvakt. Så det blev akuten med tårarna rinnande ner för kinderna, dels för att det gjorde sjukt ont, dels för att jag missade slutet av säsongens sista match. Snyft!
Det komiska var ju att jag och Hanna, innan matchen precis hade pratat om att vi borde ha en andramålvakt ifall jag inte kan spela av någon anledning, och jag föreslog att vi skulle träna upp henne till målis. Vem var det som sedan fick ta på sig handskarna och ställa sig i mål när jag åkte om inte Hanna :) så tack Hanna!

Väl på akuten var det en himla väntetid och jag funderade seriöst på att bara slita tag i fingret på egen hand, och hoppas på att det skulle sätta sig till rätta på så sätt, men det vågade jag inte. Så jag fick sitta kvar.
När jag sedan hade fått reda på att fingret var ur led, väntade jag mig åtminstone lite smärtlindring så att det inte skulle göra så fruktansvärt ont, men icke! Jag såg väl ut som en riktig kämpe eller något, så han sa inget utan gick bara fram och drog till fingret och jag skrek för full hals o tjöt som ett litet barn! Bra Cornelia 18 år! :)
Nu sitter iaf fingret på plats och jag har en fjuttig liten skena med tejp runt fingret, så lite för den smärtan, ser hur löjligt ut som helst :) men antagligen behövlig.



Annars har helgen varit bra, med hemmakväll med familjen i fredags och fika+spelmys med Johanna och Linnéa igår! Gillade dock inte klumpen i magen, som kanske inte alls borde vara där.

Puss på ögat, <3